2. Utedass och vedspis

Nu har vi bott här i torpet ett halvår. Nu är det mitten på januari och det har varit en vecka med närmare -20 grader. Kattligan väckte mig häromdagen som vanligt vid 6-tiden och väl nere i köket slängde jag ett getöga på termometern, 8 grader – inne! Det gör ingenting. Eftersom vedkorgen var välfylld och de randiga ullsockorna på så slog jag fyr i vedspisen i köket. Den svarta pjäsen av märket Husqvarna Norrahammar No 727 har snart nära hundra år på nacken men gör sitt jobb till fullo och efter några minuter sprakar det hemtrevligt av den torra veden.

Kaffepannan som redan står på ena plattan fylldes med kallt vatten och kokkaffe igårkväll så den börjar snart sjuda lovande och en härlig doft sprider sig i det gröna pärlspontsbeklädda lilla köket. Köksbänken är lite låg även för mig men de charmiga ljusgrå överskåpen har samma lutande skjutdörrar som min mormor hade och jag älskar dem. Vedlåren är numera förvaring för potatis och lök av olika slag och öppnas ofta med sitt slitna beslag.

Vi måste dock göra något åt golvet i sommar. De slitna brädorna glipar och det drar kallt även med flera lager trasmattor. Tur vi har köpt ett sågverk och har egen skog när vi har så många projekt på gång. Ett nytt utedass står rätt högt upp på listan. Det är väl egentligen inget fel med det som finns men det befinner sig i ett hörn av ladugården och blir bökigt att tömma. Dessutom behöver vi räta upp väggen där och fixa med grunden så vi passar på att ta bort dasset. Lyssnar man på vanligt folk kan man tro att utedass borde likställas med mord eller åtminstone stegling. Hur kan vi ta dit folk ( mina gamla föräldrar) och låta dem gå på ett dass?! Varför skulle vi inte det? Dels är de uppväxta på under kriget, landsbygden och är gravt handikappade med sunt förnuft och har väl gjort saker av nödkaraktär på värre ställen än ett civiliserat utedass? Fast jag vinner den , vet ingen som har suttit i diken fyllda av skallerormar, eller i minus 40 eller plus 50, och så att säga pudrat näsan som jag gjorde förra året när vi körde lastbil kors och tvärs över nordamerika. Vi hade inte vatten eller avlopp i hytten, det mesta annars men inte det. Vi var varken äckliga smutsiga eller lägre stående varelser för det.

Så det mesta går. Att leva året runt i ett torp från förra sekelskiftet är en dröm, en befrielse och ett lyckorus. En stark känsla av att leva i verkligheten. När jag tog en promenad på den oplogade vägen utanför hörde jag isarna röra sig på sjön ett par hundra meter bort. Inget annat, jo mina knirrande steg. När jag lite senare tittade ut genom de gamla spröjsade köksfönstren satt en stor flock Stjärtmesar och festade på talgbollarna, de är otroligt söta, jättesmå vita rosa och svarta. Katterna tittade förundrat på med vispande svansar.

Våra förråd börjar fyllas på och ett par dunkar med vatten finns alltid i skafferiet, ett rejält lass med konserver, buljong, salt och kaffe. Ljus tändstickor plåster och alkohol både för in- och utvärtes bruk. När vi körde i Los Angeles skyndade vi oss alltid därifrån för att inte råka bli fast med 17 miljoner hundriga törstiga människor om det blev strömavbrott. Här i skogen finns det riktiga livet. Byn med affär mack bank och pizzeria ligger några kilometer bort. Vår väg tar slut en bit ovanför oss. Fröpåsarna är framtagna och snart ska vi peta ner de i jorden, och plantor av tomat, chili och annat kommer snart att fylla övervåningen i väntan på våren då potatisen ska i jorden.

Visst njuter vi av det som finns att köpa, nya saker, kläder, mat osv. Det viktiga tycker vi är att vara medveten, skaffa sig kunskap och tänka efter. Vi har valt en enkel men inte fattig livsstil. Vi är rika och inte ett dugg stressade. Vi kan hugga ved, hämta vatten, odla och sjunga hur högt vi vill, kuta runt nakna utomhus och fiska i sjön. Vi kan också hämta mat i skogen, både växter och djur. Men så länge vi kan och vill köper vi i affären, lokalodlat kött och grönt och lyxar till det med att kolla på Netflix med micropopcorn ibland.

Vi har el, men använder den knappt. Vi har rinnande kallvatten i köket. Utedass och utedusch. Att tvätta kläder är den största utmaningen. Så en gång i månaden lånar vi någons tvättstuga helt enkelt men jobbar på en annan lösning. Att behöva tänka ett varv till innan man slänger ett klädesplagg i tvätten, att ta bort en liten fläck för hand och eller köpa begagnade kläder – är det så farligt verkligen?

Ikväll ska jag värma extra mycket vatten både på vedspisen och kaminen. Inte bara de norska trekantiga grytorna ska på utan även att par runda större. Badbaljan ska tas in och rullgardinerna ska dras ner, några tända ljus i köket blir det också så ska vi turas om att tvätta och bli skrubbade på ryggen och avsköljda i ljuset av brasan. Uteduschen får vänta till våren igen. Imorgon ska vi ta in mera ved sen är det dags att hugga ner några björkar som ska värma oss nästa vinter.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.